“Tranorna flyger söderut” av Lisa Ridzén handlar om Bo, en man som, vad jag gissar, är i 80-års åldern. Han bor ensam i sitt hus och har hjälp av hemtjänsten flera gånger om dagen. Bo har en särskilt god relation till en av dem i hemtjänsten, Ingrid. Hans fru, som bara heter “du” i romanen, har blivit dement och bor på ett särskilt boende. Saknaden efter en icke-dement hustru är stor och de verkar ha haft ett mycket bra äktenskap. Det enda sällskap Bo har, förutom hemtjänstpersonalen, är hunden Sixten och sonen Hans som hälsar på då och då. Dessvärre vill sonen ta ifrån honom hunden Sixten då han anser att den inte blir väl omhändertagen. Det gör att Bo är rätt arg på sin son ändå skulle han vilja komma honom närmare då Bo inser att livet inte är oändligt. Hans egen relation till sin far var i praktiken icke existerande ändå ångrar Bo att han inte försökt närma sig honom innan han gick bort.
Romanen är skriven i en form av dagbok. Varje dag består av två olika delar. Den ena delen är vad hemtjänstpersonalen skriver i en loggbok typ:
“Bo sover när jag kommer idag. Kokar gröt och brer några smörgåsar och lägger på köksbordet.
Ingrid”
Den andra delen är Bo’s tankar om nutiden och dåtiden och framförallt om hustrun.
Trots det existentiella temat lyckas aldrig berättelsen ta tag i mig. Kanske är det för mycket berättande, en redogörelse av Bo’s då- och nutida liv. Ska jag vara uppriktig var den rätt tråkig att läsa. Det händer inte mycket och det enda dramatiska är kampen om Sixten. Hans vill ta honom därifrån och Bo vill behålla honom. Just formatet på boken i form av en dagbok gör att man nästan direkt förstår hur det kommer att sluta. Jag slutförde boken men snabbläste de sista femtio sidorna då jag var tvungen att lämna tillbaka den till bibblan (endast två-veckors lån).
Lite om språket. Några platser nämns och man förstår att det utspelar sig i Jämtland. Men även ordvalen där en del dialektord smyger sig in. Till exempel “pären” (potatis), “hedde” (ställde/placerade etc), “dricka” (läsk) och “stoscha” (liten flicka). Det tycker jag är lite elegant. Man förstår att de pratar på dialekt men texten tyngs inte av att alla repliker är skriven på dialekt. Sen hittade jag ett antal syftningsfel som borde ha upptäckts i korren.
Betyg. 3 av 10 framför allt för att jag tyckte den var tråkig.