På tiotusen meters höjd tänker jag tillbaka på mina tre veckor i Kina. Landet var fascinerande redan för 35 år men på ett annat sätt än idag. Signifikant är hur stort spannet blivit mellan det supermoderna och traditionella livet illustrerat nedan.

Förändringen verkar ha varit störst i städerna såvitt det går att bedöma landsbygden från ett tåg- eller bilfönster.

Där ser det i allafall ut som jag minns bostadsområdena i någon av Beijings stadsdelar men som enligt uppgift nu ersatts av höghus. Varhelst jag åkt eller passerat med tåg ser jag enorma områden med nybyggda bostäder. Vanligen punkthus om 15-20 våningar. De svenska miljonprogrammet framstår som en småstadsidyll i jämförelse.

Platser som bilden ovan visar syns i mängder så snart man närmar sig en större stad. Det känns lite sorgligt att detta land med så många vackra gamla byggnader och miljöer förfular städerna så. Ändå har jag funnit mig väl tillrätta och mött ett land som fungerat väl, i alla fall för en turist. De allmänna kommunikationerna frekventa och mycket billiga (i Hefei kostar varje busspåstigning ca en krona (0.7 yuan)). I Shenzhen åker alla pensionärer gratis. Folk är vänliga och hjälpsamma och väldigt sociala. Kan man språket (vilket jag inte gör tyvärr) är det lätt att komma i samtal om de mest skilda ämnen. Kineserna själva klagar dock på korruption och trilskande myndighetspersoner och pappersexercisen verkar vara omfattande.

De erfarenheter jag har av kineser bland tidigare kollegor bekräftas även på plats; det är ett arbetsamt släkte då som nu och det dröjer nog inte länge innan de är den största ekonomin i världen. I bl.a. Shenzhen arbetar man också målmedvetet med miljön som gör att det mycket sällan är dålig luft där. Sopsortering och återvinning är dessutom en naturlig del i samhället.

Så till Kina återvänder jag gärna.

Resor är lärorika och inte minst får man nya insikter om sig själv även om jag inte går in på några detaljer här på just det :-). Dessutom skärps sinnena vilket är nyttigt för en som dragit benen efter sig i mer än fyra månader nu…