Även om offentliga miljöer här i Kina är övervakade av rätt många poliser eller vakter känns det ändå inte som en polisstat (hur man nu känner igen en sån…).

Innan man kommer in till spärren till tunnelbanan skannas de väskor man bär med sig.

Blott en(1) tillstymmelse till plankning har jag sett men aldrig folk som beter sig illa, varken där eller annorstädes trots att det är så stora folkströmmar genom tunnelbanesystemen.
Vid varje perrong, som dessutom har glasdörrar mot spåren, står en eller flera vakter.

I banker, elektronikaffärer, varuhus finns vakter såväl som

ute på gator och torg förstås. Dessutom har de bostadsområden jag besökt haft patrullerande vakter och en vaktkurförsedd bom som måste passeras om man vill köra in med bil.

I stort sett varje fönster och balkong i bostadshusen är gallerförsedda och definitivt för de i de nedersta våningarna.

Detta är inte Fort Knox utan säkerhetsdörren till en lägenhet i ett bra område i Shenzhen (Nanshan).

Alla dessa säkerhetsbefrämjande åtgärder beror troligen på att brottsligheten annars skulle vara förödande i detta land med så mycket folk och så stora klyftor mellan fattig och rik. Den medvetna klyfta Deng Xiaoping försvarade genom att säga:

Det spelar ingen roll om katten är vit eller svart så länge den fångar möss.

Dvs att tillåta att några bli rika först genom “vanlig marknadsekonomi” och sedan kan resten av befolkningen komma efter. Till viss del har det nog också skett då många miljoner kineser ska ha lyfts ur fattigdom under de senaste decennierna. Ännu kan man dock se många i väldigt små omständigheter och precis som hemma ser man folk som lever/bor på gatan.

Men visst är det så att allt säkerhetsarbete gör att man känner sig tryggare när man ute och rör sig.