Brunkebergsåsen kom upp under ett samtal med en god vän och han berättade att den sträckte sig ända ner till Dalen öster om Gamla Enskede i södra Stockholm, där han tidigare varit bosatt. Det överraskade mig så jag ville veta hur det hängde ihop.
Det visade sig vara både rätt och fel. Den ås som passerar Dalen är en del av Stockholmsåsen, en c:a 60 km lång rullstensås som sträcker sig från Arlanda ner till Haninge och Jordbro via de centrala delarna av Stockholm. Brunkebergsåsen, till vilken också Observatorielunden hör, är bara en del av denna långa ås. Således är det samma isälv som bildat både Brunkebergsåsen och den rullstensås som finns vid min väns tidigare bostadsort. Stockholmsåsen passerar även delar av Helgeandsholmen och Kolerakyrkogården vid Gullmarsplan för att nämna några.
Gerard De Geer, dåvarande statsgeolog, upprättade en karta över Stockholms geologi 1897 och där framgår åsen tydligt med sin ungefärligt nord-sydliga riktning.
Fig 1. Stockholmsåsen markerad med svart (Gerard De Geer 1897)
På en nutida geologisk karta från SGU (som visar jordarter) kan man ännu se rester av Stockholmsåsen även om stora delar schaktats bort i centrala Stockholm bland annat från Brunkebergstorg. Detta torg är nu c:a 20 m lägre än sin ursprungliga höjd.
Fig 2. Kvarvarande delar av Stockholmsåsen i grönt (nutida jordartskarta från SGU med mina kommentarer)
Stockholmsåsen (och Brunkebergsåsen) är alltså en rullstensås. En sådan bildas när en isälv (strömmande vatten under en inlandsis) mynnar ut vid isens kant. Det sediment isälven förde med sig kunde avsättas då strömningshastigheten avtog vid mynningen. En del avsattes också under isen men endast större och tyngre stenar. Sedimenten härrör från det material isen under sin rörelse skrapat loss från den underliggande berggrunden. I och med att avsättningarna skett i strömmande vatten, sorteras sedimenten vilket resulterat i att material av samma storlek ansamlas på olika ställen i åsen. Det strömmande vattnet har också medfört att det ursprungliga krossade berget rundslipats, därav namnet rullstens-ås.
En isälvs riktning är oftast parallell med inlandsisens avsmältningsriktning. Då Stockholmsåsen går i nord-sydlig riktning betyder det att isen i Stockholmsområdet drog sig tillbaka mot norr när den smälte.
Fig 3. Rullstensås (eng: esker)
Referenser.