Ken Follets “Den tredje tvillingen” börjar med att en forskare på Jones Falls universitet, Lisa Hoxton, blir våldtagen. En ung man, Steve Logan, blir snabbt gripen och utpekad av Hoxton som den skyldige. Hoxtons kollega Jennie Ferrami, känner sig mycket tveksam till om denne sympatiske Steve verkligen kan vara skyldig då han ingått i hennes forskningsprojekt där hon studerar tvillingar som växt upp separerade från varandra. Syftet med projektet är att undersöka om arv eller miljö är det som skapar kriminella beteenden. Då Jennie uppfattar Steve som en väldigt trevlig person börjar hon undra om Steves tvilling i stället kan vara den skyldige. Historien rullar på och det visar sig att de båda tvillingarna kan ha varit ett resultat av ett hemligt forskningsprojekt som, om det skulle avslöjas, skulle få stor påverkan på en kommande affärsuppgörelse.

Romanen gavs ut 1996 och har karakteristiska, tydliga, och med dagens ögon lätt patetiska, tidsmarkeringar. De tjänar som illustrationer av den datorisering av olika verksamheter som började bli allmänt tillgänglig då. Sålunda har Jeannie Ferrami en persondator som hon kopplar upp till INTERNET via ett modem. Hon gör backup på disketter som hon förvarar i en diskett låda på sitt skrivbord. Lisa Hoxton har alla telefonkataloger i USA på en CD-rom skiva.
Jag tror att allt detta kan ha känts nytt och spännande 1996, men nästan trettio år senare är det hopplöst daterat.

Storyn är också rätt förutsägbar, personerna är rätt platta och händelserna tidvis kliche-artade. Till och med det förbjudna “X vaknade med ett ryck” finns med. Många scener är överdrivet beskrivna och inte mycket överlåts till läsaren. Perspektivet växlar mellan forskaren Jennie Ferrami och den våldtäktsmisstänkte tvillingen Steve Logan och deras tankar rör sig ofta om sex på ett nästan pojkboksmässigt sätt. Jag läste ut boken men mest för att få mina tankar om slutet bekräftade.

Jag ger den betyget 3 av 10.