Lyrikanalys, en introduktion av Lars Elleström.
Pluggar för närvarande på Umeå universitet där bland annat “Lyrik analys” ingår i kurslitteraturen. Elleström skriver med glimten i ögat och har ett väldigt opretentiöst förhållningssätt till poesin. Men han har också förmågan att göra en traditionell analys av en dikt på ett högst begripligt sätt. När han analyserar det som vid första påseendet tycks obegripligt i en dikt, ställer han ofta samma frågor som jag gör när jag inte förstår. Men han lyckas bena ut den och göra en tolkning av den.
Ett kapitel handlar om dikter som bilder. Antingen rent bokstavligt, till exempel där diktens bokstäver formar ett timglas. Eller som i den här dikten, som ska vara skriven av en skotte, Ian Hamilton Finlay. Dikten består bara av:
X
Min spontana reaktion är att betrakta den som jag lite föraktfullt kallar pennstreckskonst. Men när jag läser diktens titel, öppnas mina ögon:
“The Windmills song”
Underligt nog har jag aldrig tidigare tänkt på att en väderkvarns vingar formar bokstaven X. Och Finaly låter mig se på kvarnen med ett barns ögon. Ljudar man dikten: “kssss” kan man till och med höra hur kvarnens vingar sätts i rörelse av en vind. Hädanefter kan jag nog inte undgå att se ett X när jag framgent passerar skanstullsbron och får syn på Skanskvarn.
Jag blev så inspirerad av X:et, att jag skrev en scen till den tredje och avslutande delen om Klara och Johannes, där de samtalar om den. När den var klar, i råformat, tänkte jag skriva ett mejl till Lars Elleström om att hans exempel i Lyrik analys hade inspirerat mig så till den grad. Till min stora besvikelse avled Elleström 2021 och jag upplevde nästan något som nog måste betecknas som sorg, trots att jag aldrig träffat honom.
Är man det minsta intresserad av att förstå poesins elementa, rekommenderar jag starkt denna bok.
Jag ger den 9 av 10.