Det finns tre järnvägsstationer i Shanghai: Centralstationen, Shanghai Hongqiao och Shanghai södra. Tågen till Hangzhou från Shanghai Hongqiao passade oss bättre med tanke på avgångstiderna men det skulle gå snabbare att ta sig med tunnelbanan till Shanghai södra, så vi tar oss dit. Tågbiljetter verkar inte vara något problem här utan vi tänkte boka när vi anlände till stationen. Dessvärre visade det sig att från södra stationen, går inga snabbtåg så vi får ta ett vanligt tåg (tänk SJ:s tåggeneration innan X2000 som i alla fall tills helt nyligen varit i drift, om än moderniserade). Helt ok, men rökning var tillåten vid utgångarna och spred sin illaluktande rök in till den öppna kupén.

Men den knappa halvtimme vi tänkt spendera på resan till Hangzhou, tog i stället mer än två timmar. Fördelen var att mittemot oss på tåget sitter en kvinna i 50-60 årsåldern som överhör vårt samtal på engelska om utflyktsmål i Hangzhou. Så hon ursäktar sig och avbryter oss på bra engelska (ovanligt att stöta på engelsktalande här) och menade att Wuzhen, ett av målen vi övervägt, var för lång bort och föreslog andra platser närmare centrum.

Västra sjön (Xi hu)

Xi hu, en inte alltför stor sjö väster om Hangzhou centrum är omgiven av mycket fina vandringsstråk och, naturligtvis, en del historiska minnesmärken. Vi går runt hela sjön och för dagen som helhet blir det över 16 kilometers promenad. Nytt rekord, säger min steg-app.

Väldigt lummigt och fint vid den tillfart vi valde.

Förutom alla båtturer man kan ta (vi skippar det då vi inte är några båtentusiaster) är den restaurerade (eller egentligen nybyggda i enlighet med originalet) Leifeng pagodan, en av sevärdheterna. Den ursprungliga byggnaden hade rasat 1924 bland annat för att folk gick dit och tog rätt på tegelstenar. Till slut hade den kollapsat.

Promenad runt sjön

Wulins nattmarknad

Ligger i centrum och vi kommer dit vid fem tiden. Det påstås att den bara har öppet mellan fyra och elva på kvällen, därav namnet.

Interiör i foodcourten.

Hemgång

Jag, som alltid vill vara ute i god tid, lyckas övertyga Ming om att anlända till järnvägsstationen minst 45 minuter innan avgång till det snabbtåg vi valt för återresan. Efter biljett- och säkerhetskontroll visar det sig vara nästan en timme kvar till avgång när vi kom in i avgångshallen vid halvtio.

Vid gaten ser Ming att det finns en tidigare avgång mindre än tio minuter senare, så hon går fram till gaten. Och inom några minuter har hon fått hjälp att boka om, utan extra kostnad förstås. Priserna på tågen verkar vara fixa oavsett när du bokar, vilket faktiskt ger en väldig flexibilitet och dessutom inga extra kostnader för i alla fall ombokning. Så vi samlar ihop våra prylar, passerar en ny biljettkontroll och sen ner till perrongen. En halvtimme senare är vi framme vid Shanghai Hongqiao och lyckas med nöd och näppe hinna med den sista tunnelbaneturen till hotellet. Efter biljettkontrollen vid utgången vid hotellet (ja, man kollar både tunnelbane- och tågbiljetter också vid utgången), stänger de stationen.