Minst två dagar behöver ni i Shanghai, säger Mings syrra men med tanke på att det är en av Kinas största städer (cirka 6000 invånare/km2, lite tätare än Gaza), torde inte ens två år räcka. Det finns förstås massor att se här, men av olika skäl har vi valt att spendera bara en av dagarna för turistande här.
Merlot hotell
Bästa utsikten är troligen från det välkända TV-tornet man kan ana i bilden ovan, men en turistsajt rekommenderade ett högt beläget bibliotek med gratis utsikt. Efter att ha tagit tunnelbanan dit visar det sig, underligt nog, att man bara kan nå biblioteket via ett lyxigt Merlot hotell. Piccolon utanför hotellet rekommenderar oss att kontakta hotellets reception för vidare information. Så vi åker först upp till 36:e våningen för att komma till den för vidare färd upp till den 60:e där biblioteket finns. Dessvärre visar det sig att man måste vara hotellgäst för att få tillträde. Checka in på lyxhotellet var inget alternativ så vi får nöja oss med utsikten från 36:e våningen. Men den är inte fy skam den heller.
Kolonialtiden
Nästa på utflyktslistan är ett av de koloniala områden där flera av Europas länder (Frankrike, Tyskland, England mfl) etablerade sina egna små domäner under 1800-talet. Bebyggelsen där är inte så hög, tre till fyra våningar och alla gator med trädalléer. Ofta väldigt mysigt.
På väg dit passerar vi denna transportanordning. Kontrasterna är stora i Kina och fascinerande att se hur de relativt primitiva transportmedlen samverkar med de supermoderna (som R2D2 jag beskriver i ett annat inlägg).
Vi passerar också detta rätt märkliga fenomen. Jag tror först att ljudet kommer från en trasig luftkonditionering men när vi ser närmare efter säger Ming att det är syrsor. Var? undrar jag och hon pekar på andra sidan gatan där en kvinna sitter på huk och kopplar ihop gröna små bollar. Det visar sig att var och en av dem innehåller en syrsa och säljs för att användas, ofta av äldre kineser, för något som motsvarar tuppfäktning.
Rätt mysigt att promenera i de koloniala kvarteren. Väldigt lummigt och grönt och känslan av världsmetropol försvinner.
Sun Yat-sen
Av en slump passerar vi också muséet över det moderna kinas grundare, Sun Yat-sen, ledare för Kuomintang. Så vi betalar inträdet (Ming gör det, för 70-plussare är det gratis som mycket annat som det allmänna tillhandahåller här) och ser detta stillsamma museum om en betydelsefull man. Muséet ligger alldeles intill hans hem (bilden till höger).
Tianzifang
Innan konserten på kvällen vill vi hinna med några saker till. En av dem är marknaden vid Tianzifang. Trånga smala gränder, mycket folk och många utlänningar. Dessvärre har jag inte kunskap att avgöra om det som saluförs är krimskrams eller riktiga saker. Så vi fokuserar på sådant som går att äta. Sötsaker är inte så söta i Kina så vi köpte något som är ett mellanting mellan kakor och godis. Törsten släcker vi med en mycket läskande och god yoghurt, som ska vara typisk för Shanghai.
Yu-trädgården
Sista före konserten blir Yu-trädgården med efterföljande dumpling- och nudelmiddag i det intilliggande köpcentret. De runda dumplings med sugrör ovanpå (bilden längst till höger) innehåller en kryddig soppa som man först suger i sig. Därefter dumplingdegen.
