Inför den planerade resan till tibetanska högplatån, behöver vi skaffa lite kläder så vi beger oss till den outlet som finns vid ändstationen på ”vår” tunnelbanelinje 2. På väg till tunnelbanan passerar vi denna mobila-punka-fixare, som verkar kunna kränga på ett nytt däck på en fälg ute i fält.

Från ändstationen måste vi promenera en dryg kilometer och de trettio graderna i luften gör att vi kommer fram rätt svettiga. Inte så lysande om man tänker prova kläder.

Outlet:n består av två byggnader med butiker i tre till fyra plan och vi yrar runt där för att bland annat hitta en solhatt. Efter allt shoppande äter vi en lunchmiddag på en japansk restaurang som ligger bland en massa andra restauranger på plan tre i den ena byggnaden. Underligt nog finns nästan inget folk alls i någon av dem och man brukar ju undvika tomma restauranger. Men hela outlet:n var rätt tom på folk. Vid varje butiks ingång står en personal för att locka kunder så det kunde förklara avsaknaden även av matgäster.

So far so good. Men morgonen efter sedan jag ätit frukost behöver jag mycket snabbt ta mig till toaletten. Utan att gå in på detaljer så är denna toalett min ”vän” resten av dagen. Några timmar senare får Ming samma symtom. Eftersom vi inte hade ätit något annat sedan på den japanska restaurangen, är den en stark kandidat till att ha orsakat magproblemen. När de inte hade minskat ett drygt dygn senare tycker Mings syrra (som är läkare) att vi måste åka in och testa bakterier och att det i värsta fall kan röra sig om salmonella. Den är klassad i Kina på samma sätt som i Sverige och en läkare måste rapportera till hälsomyndigheterna.

Sekvensen nedan 1) Mings syrra skjutsar till sjukhuset där hon jobbar (trots att hon är pensionerad). 2) Inskrivning för 30 RMB och då får man 3) ett plastkort vars funktion påminner om de i relief som Försäkringskassan hade en gång. 4) Vi går ut ur sjukhuset och sedan runt ena gaveln där ”tarm-kliniken” finns. 5) Vi använder plastkortet för att registrera oss även där och 6) dessutom för att betala 108 RMB för undersökningen i en automat som står ute på gården. 7) Därefter är det dags för provtagning så med en burk i handen beger jag mig till toan, som också är ute på gården. Utan att gå in på detaljer även här kanske man kan inse situationen. 8) Därefter med provet i hand går vi till labbet som ligger dörr i dörr med tarmkliniken där de också tar blodprov för att säkerställa att inga elaka bakterier finns i blodet.

Eftersom Mings syrra rapporterat misstänkt salmonella till hälsomyndigheten, är både hon och Ming upptagna med samtal med dem hela eftermiddagen sedan vi kommit hem. Även restaurangen är inblandad i samtalen.

Totalkostnaden 138 RMB (drygt 200 sek) för ett sjukbesök av en utlänning är absolut överkomligt men standarden på både utrustning och lokaler är överraskande låga för att vara i en modern storstad i Kina. Kolla på stolen som labmannen sitter på t.ex. Andra offentliga miljöer som tunnelbanan och outlet:n känns mycket modernare.