Problemen med magarna tycks ha upphört och vi packar för att åka åt nordväst. Med tanke på de senaste dagarnas problem med matsmältningen tycker de hemmavid att vi borde ta med egen mat till i alla fall de första dagarna. Så vi packar och packar och packar mat. Ris, stekta grönsaker, kokta ägg, nudlar färdiga att äta genom att slå hett vatten över dem mm. När jag bär matkassen på väg till bilen verkar den väga lika mycket som min resväska.
Tåget ska avgå 12:17 och efter att ha blivit skjutsade till Hefeis centralstation av Mings syrra är vi på plats redan strax efter elva. När det närmar sig avgång går vi till gaten och jag visar upp mitt pass, som funkar som biljett (efter att först ha registrerat det i Kinas motsvarighet till SJ och beställer biljetter med det som id). Snabbtåget från Shanghai kommer in två minuter sent och avgår även två minuter sent. Men sedan är det full fart mot norr till att börja med innan det någon timme senare svänger västerut.
Efter några timmar ytterligare passerar vi Zhengzhou, en stad jag besökte redan 1983 men som, förstås, är helt förändrad nu och tycks se ut som alla andra städer i Kina med sina skogar av höghus med bostäder. Men jag minns knappt något av den staden då den var mer en anhalt på väg till Xian. Däremot minns jag terassodlingarna i den gula lössjorden som finns nästan hela vägen till Xian och även gett Gula floden dess namn (genom det sediment den för med sig av den jorden men även sediment från den tibetanska högplatån där Gula floden har sina källor).
Så här ser det ut när man passerar nästan vilken stad som helst. Miljonprogrammen i Sverige är väl det närmaste man kan jämföra det med. Å andra sidan, en och en halv miljard kineser måste ju bo någonstans. När man väl kommer in på bostadsområden är det ofta väldigt grönt med både planteringar och dammar.
Gula floden svänger efter ett tag rakt norrut och vi kommer inte att möta den igen förrän vi kommer fram till Lanzhou vi 21-tiden.
Efter ett tag passerar vi Huashans världsarv som påminner om Gula Bergen och är en mycket stark kontrast till slättlandet framför dem vilken kanske syns bäst på videon.
Vi har nu passerat Xian och har drygt två timmar kvar av första delen av transporten. Imorgon kommer vi att åka ytterligare 6-7 timmar till Dunhuang som är vår första riktiga anhalt på den tibetanska högplatån. Tåget anländer till Lanzhou, några minuter innan utsatt tid, drygt elva timmar sedan det lämnade Shanghai-Hongqiao.