Kungen av Nostratien av Tony Samuelsson, handlar om John Forsman, en i eget tycke misslyckad författare. Hans tredje roman har blivit refuserad när han kontaktas av ett bokförlag där den uppburne författaren Göran Frids senaste manus tycks innehålla stora luckor. Frid själv har drabbats av en stroke och kommer troligen aldrig tillbaka till författarlivet igen. Då förlaget gärna vill publicera romanen, erbjuds Forsman att slutföra den. Under Forsmans barndom umgicks han och hans mamma mycket med författaren Ivar Lo Johansson och det fyller en viktig del i berättelsen vars bärande tema ändå är att slutföra Frids roman.
Romanen är välskriven, lättläst och har ett driv som gör att jag vill fortsätta läsningen. Att Forsman bor i Årsta, precis som jag, och rör sig i Stockholmsmiljöer gör det extra roligt. Det finns också ett antal referenser till litterära verk såväl som lingvistik och det gör mig nyfiken på dem. Jag gillar när en författare delar med sig av sina kunskaper och jag gör det också i mina böcker. Samuelsson delar också med sig av hur det är att vara författare även om jag hade önskat mer av den varan.
Däremot tycker jag vissa delar är en aning klichéartade, inte minst beskrivningen av Göran Frid både som person och författare. Det finns också en del längre avsnitt där jag tycker Samuelsson bryter mot “regeln” show don’t tell. Inte minst när Frids författarskap beskrivs. Just den delen blir därför lite ytlig och man får ingen riktigt förståelse för Frids storhet mer än att han sägs vara det.
Jag gillar slutets lingvistiska utvikning och även hur Samuelsson knyter ihop berättelsen som gör att jag lägger ifrån mig boken med en behaglig känsla inombords.
2024 fick romanen Augustpriset som Årets svenska skönlitterära bok.
Överlag en läsvärd roman som man lätt tar till sig och den får 6 av 10 av mig.