På en halvtimme tar snabbtåget oss från Shanghai västerut till Suzhou som ligger mellan floderna Yangtse och Qiangtang. Nästan hela området mellan dem är slättland och kanske förklarar de mängder av kanaler som genomlöper området, så även Suzhou.
Efter sina universitetsstudier jobbade Ming här några år med att testa explosionsmotorer. Enligt henne skiljer sig folkkynnet mycket från Shanghai. Shanghaiborna har rykte om sig att vara arroganta och ha en förfinad karaktär. Suzhou-bor är öppnare och lättare att komma i kontakt med. Allt detta enligt Ming. Men jag tycker mig också se den skillnaden fast jag är förstås färgad av hennes bild.
Tunnelbanas linje nummer fyra tar oss för 3 kronor till Beisita. Bilden till vänster är tagen utanför tunnelbaneutgången och som synes är skotrar populära. Även här verkar alla vara elektrifierade. Ett problem med dem är att de tycks ha rätt att köra på trottoarer. Många struntar också i trafikljus så det gäller att ha ögon i nacken när man rör sig ute på gatorna.
Ödmjuka administratörs-trädgården, ett världsarv.
I Suzhou finns ett antal trädgårdar/gods varav en av dem är ”Ödmjuka administratörs-trädgården” eller Suzhou-trädgården. Skapad i början av 1500-talet under Ming-dynastin (!), med konstgjorda kullar, dammar, paviljonger och träddungar. För en sjuttioplussare, gratis inträde. Kanske är det lite off-season för det är inte alltför mycket folk. Så det är en mycket fridfull plats. Min gode vän Björn, som tyvärr gick bort 2017, sa när vi gjorde en turistrepa till Djursholm: ”Säga vad man vill om rikt folk, men de har ofta god smak”. Så även här. På många av platserna i trädgården tänker man sig föra ett stilla samtal eller läsa en bok. Kanske skriva.
En populär aktivitet tycks vara att kvinnor, främst yngre, klär ut sig i tidstypiska kläder och spankulerar omkring i trädgården. De är därmed tacksamma objekt för både professionella- och amatörfotografer som jag.
Vi upptäcker senare att det finns ställen som hyr ut kläderna och även stylister som ordnar med peruker och andra utsmyckningar.
Lejonskogens trädgård.
Denna trädgård ligger en kvarts promenad från den förra och är väldigt speciell med sina tunnlar i det konstgjorda berget (som består av cementsammanfogad kalksten).
Vissa så trånga att de nästan triggar mina klaustrofobiska sidor.
Då och då kommer man upp i öppen dager och tror sig kunna nå en öppen plats alldeles intill. Men den vägen är blockerad och man tvingas ner i tunnlarna igen. Till slut, efter flera ut och in i tunnlarna kan man till slut nå den plats man utsett. Rätt finurligt gjort. Just ”bergen” är kanske inte så vackra men ett roligt inslag i trädgården. Nedan kan man se hur folk går ut och in i tunnelöppningarna.
Platsen som sådan ger dock samma sinnesvila som den tidigare och även här är det poppis att fota tidstypiskt klädda kvinnor.
Pingjiang
Den här gatan är kanske den mest kända i Suzhou, där kanaler med valvbroar delar kvarteren i bästa Venedigstil. Så det fanns många tillfällen för foto, särskilt som det började skymma när vi kom dit. På mer än 800 år gamla kartor finns gatan med, så även om husen inte är lika gamla har platsen funnits länge. Namnet kommer från kanalen som går parallellt med gatan.
Middagen bestod denna dag av streetfood. Med Ming som guide, smakar allt förstås utmärkt.
Det mesta i världen har jag inte sett och inte detta heller. En plats där du kan få kela med kattor. Intill fanns en motsvarande med hundar, valpar kan man gissa. För kreativa människor finns det alltid ett sätt att tjäna pengar.
Suzhous Drottninggatan aka Guanqian
På väg till tunnelbanan passerar vi shoppinggatan Guangqian i Suzhous centrala delar. Egentligen inget som skiljer från ett köpdistrikt i väst med undantag av de märken som saluförs.
